vaniljljus

Brottas med min hjärna just nu.
Har ju såklart börjat hetsa igen. Imorse berstämde jag mig för att sluta. Jag åt en skål med flingor och mjölk, det fick bli det sista, allt gick bra, tränade, och hela tiden kände jag att det är bättre att vara smal. Så kommer jag hem och jag vet att mamma kommer köpa bröd till middag (vi ska äta soppa, med massa grädde i så inge bra :S) och då börjar jag fundera, ska jag äta brödet eller inte, att jag får börja om imorn istället. Grejen är ju den att jag blir beroende av det där jävla brödet så jag kan ju inte riktigt säga att det blir sista gången om jag äter det idag.

Hatar det här.

Hade möte också, med mamma, mentorn och kuratorn :S. Handlade om min skola och det gav ingenting förutom ångest. Nu ska jag prata med kuratorn också, jag vill egentligen säga allt, berätta hur jävligt jag mår, att jag inte alls bara är lite skoltrött eller deprimerad utan att jag lider av deprission. Sa jag sanningen skulle jag inte heller behöva förlora mitt studiebidrag för jag kommer säkert skolka fler gånger. Men jag kan inte, jag kan inte prata med nån, jag kan helt enkelt inte öppna mig för folk.

Hatar det här.

Nej, nu ska jag göra nått annat men vet inte vad, antagligen fortsätta tänka på det där jävla bajs brödet. Jag är fan världens sämsta anorektiker. Ska ta ett tugummi istället, det kanske får bort tankarna, eller gör dom värre, hoppas på det första.

chers!